Jag har inte ens nämnt mig själv på rätt länge, så jag tänkte catch up lite. De senaste veckorna har verkligen gått i CUF's tecken. Sju olika möten på tre veckor har det hunnits med. Bland annat årsmöte för Stockholm Norras avdelning i fredags där Karl blev vald till avdelningsordförande och jag till vice. Vi valde även vår nyaste och yngsta medlem, Simon till ledamot i avdelningsstyrelsen. Ikväll hade vi motionsskrivarafton med flera riktigt kul och intressanta diskussioner. Prostitution, monarkin, nationaldagen, feminism, med mera (tyvärr hann vi dock inte med drogerna, men man kan inte få allt). Hur trevligt som helst i alla fall och kul med nya ansikten också! Idag åt jag lunch på Rosenbad med en barndomsvän, som nu jobbar hos Mr Reinfeldt. Rätt häftigt, har aldrig varit där inne förut. Som en kontrast till byggnaden och de personer den innehåller var det faktiskt lite skolmatsalskänsla över personalmatsalen. Undrar vilka som sitter vid det coola bordet? I övrigt letar jag efter någon som delar åtminstone en tredjedel av min musiksmak och har lust att gå på Tribalism. Har inte lyckats hittils, men om ni egentligen bara gömmer er; dags att komma ut ur garderoben. [tags]personligt, rosenbad, tribalism, kontaktannons[/tags]

Jag lade precis till en liten pryl i längan till höger. En ruta med lästips som uppdateras automatiskt om jag läser något i Google Reader, som jag tycker är tillräckligt intressant eller välskrivet (eller intressant och välskrivet) nog för att förtjäna en stjärna. Jag vet inte om det är någon som kommer ha nytta av det, men förhoppningsvis kan det ge lite tips om bra bloggar.

USA Today rapporterar om en femton-årig flicka från Pittsburgh som har blivit arresterad på tre punkter; Sexual abuse of children, possession of child pornography och dissemination of child pornography. Barnporr är hemskt och vi ska såklart göra allt för att stoppa dess produktion och spridning, men något inom mig säger att det finns en viss tvivelaktighet med att arrestera människor som frivilligt tagit bilder på sig själva. Jag vet inte heller allt om just detta fallet, men om tjejen i fråga på eget bevåg har tagit nakenbilder på sig själv kan man väl ändå tycka att det är hennes ensak? Det borde finnas ett bättre sätt att gå tillväga i det här fallet än att arrestera henne. Jag förstår varför lagarna finns och problemet i detta fallet är ju hennes ålder (som dock gör henne byxmyndig i Sverige). Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över vad som händer nu, om hon inte blir mer skadad av att kanske sitta på ungdomsanstalt än av hennes exhibitionism. Frågan är, om man ska dra det till sin spets, vad nästa steg är. Att arrestera minderåriga som onanerar för statuatory rape? Fallet väcker en del intressanta frågor om omyndighet och vad det egentligen innebär. Jag hoppas det blir någon slags debatt om det i USA, det skulle vara intressant att ta del av den. [tags]frihet, juridik, myndighet, usa[/tags]

Vill bara passa på att tipsa om Timbro's podcasts, för de som inte känner till dem. 12 podcasts gjordes med olika kloka, mer eller mindre liberala tänkare. Upplagda på samma sätt som P1's sommarpratare, med musik emellanåt, men framförallt med riktigt intressanta och roliga talare. Min favorit är helt klart Nicklas Lundblad, som "framtidsforskar" med lyssnarna i 40min och tar upp framtida händelser ur ett historiskt perspektiv, från 2030-talet. Integritet, kloning, copyright, och andra ämnen som är heta nu, tar han upp. Mycket hörvärt! [tags]timbro, podcast, nicklas lundblad, tips[/tags]

Rättssäkerhet och framförallt integritet är en fråga som har varit ytterst aktuell på sistone och trots att det är en av de frågor som jag känner allra starkast inför har jag inte ännu skrivit något om det. Det beror antagligen på att integritet för mig är en så självklar och fundamental rättighet att det närmast blir svårt att argumentera för det. Det som främst har aktualiserat frågan om i vilken utsträckning man borde skydda medborgarnas integritet är förslaget från FRA, Försvarets Radioanstalt, att de ska få möjlighet att "avlyssna" kabeltrafik mellan Sverige och utlandet, samt den gamla Bodström-kvarlämningen, som tillåter buggning av misstänkta grova brottslingar efter domstolsbeslut, om det går igenom. FRA lovar guld och gröna skogar och svär på att ingen information om oskyldiga svenska privatpersoner skall lagras. "Om någon inrikestrafik ändå slipper igenom dessa spärrar kommer den att förstöras så snart den påträffas." säger de i klargörandena om sitt förslag på sin hemsida. I och med det erkänner de redan nu att även inrikestrafik kommer att lagras, trots att de kommer göra sitt yttersta för att förhindra det, vilket innebär att en tjänsteman på FRA kommer läsa det och sedan förhoppningsvis radera det. Problemet är att då har någon tagit del av det, nämligen tjänstemannen på FRA, och till skillnad från datorer kan inte vi människor radera information vi emottagit från vårt minne med en enkel knapptryckning. Det är omöjligt att säga i förväg hur väl den automatiska datalagringen kommer fungera och det finns inga garantier för att den kommer vara problemfri. Dessutom är automatisk datalagring i sig en ytterst oetisk företeelse, då våra privata brev och internetanvändning inte längre är privat, oavsett om datorn skickar det vidare till en tjänsteman eller inte. Det har ändå genomsökts och granskats. Ungefär som om en robot skulle öppna all din post och ögna igenom den, för att sedan låtsas som inget hänt eller göra en kopia och skicka till någon på ett postövervakningskontor. Då låter det genast inte lika oskyldigt, eller hur? Med buggningen finns liknande problem och frågeställningar. Vid buggning, till skillnad från till exempel telefonavlyssning, tar man på ett helt annat sätt del av så kallad överskottsinformation, som kan vara helt oskyldig eller kanske hjälpa polisen med en orelaterad utredning. Hur överskottsinformationen än ser ut är det för mig en grov integretitskränkning att någon tar del av det, och framförallt, att det lagras. För mig är det också överträdelse på yttrandefriheten, som är en i vår grundlag inskriven mänsklig rättighet. Säger vi inte stopp i tid och engagerar oss för att skydda våra basala rättigheter, finns det snart inget kvar att skydda. [tags]integritet, buggning, FRA, mikael odenberg, thomas bodström, per ström, politik[/tags]

Till skillnad från vår mer modesta riksdag med lugna och enkla debatter är det Taiwanesiska parlamentet ganska livfullt. I förra veckan utbröt slagsmål under de lagstiftande sammanträdena, där bland annat en sko tillhörande en ilsken parlamentariker fick sig en flygtur genom plenisalen: [tags]taiwan, skor på vift, youtube[/tags]

Det har skrivits en hel del om Lars Leijonborgs och Birgitta Ohlssons debattartiklar på DN Debatt i bloggosfären. Framförallt har det handlat om att de har kritiserat regeringens politik och att det visar på bristande samklang inom den borgerliga alliansens, som ju skulle vara så sammansvetsad. Det fick mig att tänka på vad Ingrid berättade om samarbetet mellan de borgerliga partierna i det kommunfullmäktige som hon sitter i, där det viktigaste tydligen var att uppvisa en enad front. Ingrid undrar själv i sin blogg om man måste sitta i opposition för att få fram sina åsikter, är det därför vi har ett flerpartisystem med fler än en representant per sida? Nej. Finns det inte utrymme för kritik kommer inte politiken utvecklas. Finns det ingen riktig debatt, där alla är involverade oavsett partipolitisk tillhörighet, är det större risk att alliansen spricker, eftersom meningsskiljaktigheter inte ventileras och därmed kan diskuteras och lösas. Därför ser jag det som positivt med Leijonborgs och Ohlssons debattartiklar, och jag hoppas att Ingrid och andra folkvalda kan stå på sig och skapa debatt på alla olika nivåer. [tags]alliansen, politik, regeringen, demokrati, dn debatt[/tags]

Sitter och tittar på Agenda där Mona Sahlin intervjuas som blivande partiledare för S. De visar klipp från olika intervjuer med henne från förr i tiden. Bland annat en från 1982 då hon som nybliven 25-årig riksdagsledamot talar om sin avsky inför vietnamkriget och sin rädsla inför järnridån och faktumet att det kanske inte finns någon framtid alls. Hennes kommentar efter det klippet är att hon tror att unga idag känner samma rädsla och avsky som hon gjorde, men inför klimathotet. Hon jämställer med andra ord vietnamkriget och järnridån med växthuseffekten. Jag har aldrig sett maken till brist på sinne för proportioner och verklighetsanknytning. Vietnamkriget dödade minst 2 000 000 människor och det kalla kriget innebar ett konstant kärnvapenhot som skulle utplånat hela vår värld. [tags]Mona Sahlin, kalla kriget, klimatförändringar, växthuseffekten, agenda[/tags]

Det svåraste och mest tidskrävande med att lära sig japanska är kanji (漢字), de kinesiska tecknen, som blev populära i Japan från 600-talet e.Kr. Idag används kanji tillsammans med de två inhemska skriftspråken hiragana (ひらがな) och katakana (カタカナ), som skapades med kanji som utgångspunkt på 900-talet. Kanji har en ofattbart stor mängd tecken, men som tur är behöver man bara kunna ungefär 2 000 tecken för att klara sig igenom en dagstidning smärtfritt. "Bara" 2 000 tecken är dock ingen barnlek. Problemet med kanji är att varje tecken oftast har mer än en betydelse och flera olika uttal som måste memoreras, samt ett bestämt mönster för hur man skriver det, som måste följas. Detta är följden av att införa ett så invecklat skriftspråk i ett språk som inte alls är anpassat efter det, till skillnad från kinesiskan som är uppbyggt efter sina tecken. Följden för oss studenter är att den största delen av vår tid används till att plugga in alla tecken vi måste kunna. För att klara av detta gäller det att ha en effektiv strategi för att kunna lära sig alla olika kanji och vad som fungerar bäst den enskilde studenten kan skilja sig stort från person till person. Personligen, lär jag mig lättast genom att se tecknen i texter gång på gång i olika sammanhang och varje gång skriva ner dem ett antal gånger för att memorera dem. Problemet är att det sällan finns texter som är anpassade efter just min kunskapsnivå, utan texter på internet eller i tidningar och böcker har oftast tecken som jag inte haft än, som jag måste ägna tid åt att slå upp för att komma vidare. En del använder sig av så kallade flash cards, som har tecknet på ena sidan och betydelser och uttal på den andra, medans vissa lär sig bäst genom att skriva tecknen och uttalen om och om igen på ett papper. Eftersom jag klarade mina tentor (med en halv poängs marginal, phew) har jag 500 nya kinesiska tecken att lära mig innan tentan den 23 maj, 250 mer än vad det har varit tidigare terminer, och om jag ska klara av det får jag nog testa lite nya inlärningsmetoder. Tyvärr finns det inget sätt att mata in tecken i hjärnan via sladd än, men jag väntar spänt. [tags]japanska, kanji, studier, plugg, cyborg[/tags]

Fick i fredags reda på att jag hade klarat kanjitentan (och då även grammatiken, med största sannolikhet) så helgen har gått i lugnets tecken. Har spelat lite snooker på Biljardpalatset, sett på Nacho Libre med ett par vänner, läst senaste Fronesis och tittat på några avsnitt av den överlägset bästa tv-serien någonsin tillsammans med M*A*S*H, West Wing (a.k.a Vita Huset). Nästa termin börjar inte förrens den 22, så den kommande veckan lär också vara ganska avkopplad förutom att jag ska försöka få ordning på skrivbordet och börja planera för de tre uppsatserna jag ska få ur mig i vår. By the way, en sjukt bra spelning av Deportees som jag hörde på Radio Stockholm igår finns att hitta på SRs hemsida, klippen från 14.00-14.30 och 14.30-15.00. [tags]deportees, slapp, helg[/tags]